NBA All-star

Det var en hektisk sporthelg, jag har äntligen hämtat mig. All-star weekend är en av årets höjdpunkter för mig, jag försöker se det mesta av alla evenemang under helgen. Trepoängstävligen var lite av en besvikelse, ingen sköt speciellt bra.
Dunktävlingen var en ännu större besvikelse, jag vill att dom ska ta tillbaka den gamla skolans slamdunk-contest, med stjärnor som deltagare alá Wilkins vs Jordan. Nu är det deltagare som kanske bara 25% av fansen vet vilka dom är.
Själva matchen var underhållande som vanligt, och som dom flesta andra år så spelas det bara försvar i sista quatern, det blev en ganska jämn sista quarter och West kunde vinna med 2 poäng över East. MVP blev Kevin Durant med sina 36 poäng.
Kobe Bryant gick om Michael Jordan i gjorda poäng under all-star sammanhang, dock fick Kobe betala ett dyrt pris då han fick näsbenet brutet. I en drive mot korgen kom Dwayne Wade in lite sent och valde att foula men träffade olyckligt, och Kobe´s näsben gick åt helvete. Tråkigt sätt att avsluta sin all-star weekend.
Överlag är jag nöjd med helgen och längtar redan tills nästa år, men nu börjar ju andra delen av säsongen och trade-deadline är 15:e mars, jag räknar kallt med många blockbuster trades.

Det är av, Det är av!!

UFC 144

Det var en bra gala, jag är nöjd. Ny titel-hållare i lättvikt, Henderson såg ut som en welterviktare och Edgar såg ut som en flugviktare. Trots nedtagningar och bra fotarbete hade inte Edgar en chans.
Mark Hunt gav Cheick Kongo kycklingben, som han använde snyggt i sin kycklingdans innan han blev knockad.
Tim Boetsch stod för en av dom bästa come-backer jag sett, efter att ha blivit dominerad i 2 ronder kom han tillbaka i 3:e och slog ut Okami, Joe Rogan blev så till sig att han utnämnde det till den bästa come-backen i UFC någonsin, som han senare bad om ursäkt för och sa att han blivit lite väl exalterad.
Rampage förlorade på poäng mot Bader. Rampage kom för första gången i karriären över vikten på invägningen, det ryktades om en skada. Jag tyckte mig se att det var något fel på honom under fighten, han såg ut att ha ont.
Jake Shields vann på poäng mot Akiyama utan att imponera, Akyima stod för nedtagningarna, slagkraften och flärden, Jake Shields stod för ett gigantiskt käkben, tjej-fäktande boxning och mängden slag. Det gav honom vinsten, även fast han inte träffade hårt en enda gång.
Pettis stod för galans knockout, när han skenbens-sparkade Lauzon på käken. Men det var ju väntat. Nu är frågan om han får sin titelmatch mot Henderson, dom möttes ju i WEC där Pettis tog titeln från Henderson. Henderson sa i en intervju efter sin match att han inte trodde Pettis stod näst i kö. Den som lever får se.

Ka-paaoow!

Rosegate

Fantastisk klocka.

Seiko Stargate

Linsanity outfit

Jag har sett andra göra det, nu gör jag det själv. Här är the Lin-spring-in-NY-outfit-sanity.

Middag

Pasta al Forno

Sunset

Från vardagsrumsfönstret

World of Warcraft

Jag gillar TV/data-spel. Har alltid gjort det så länge jag kan minnas, när jag var liten brukade mina föräldrar hyra ett Nintendo 8bit någon helg då och då. Spelen som fanns i början var Super Mario, Ice Climber, Wrecking Crew, Excite Bike och lite senare Punch Out som blev mitt favorit-spel. Detta var runt 1986 då Nintendo lanserades i Sverige.

Sedan dess har mitt intresse hållt i sig och jag har idag dom flesta konsoller plus en dator att spela på, spelandet har alltid funnits där och mitt intresse svalnar inte, jag gillar att slappna av med lite spelande ibland. 

Mestadels spelar jag sportspel(FIFA,NBA och UFC men även en del andra som NHL och Madden) på min PS3:a men även är även en flitig spelare av Battlefield serien, vilken jag spelat sedan 2002 då dom släppte Battlefield 1942. Spelet som jag anser är världens bästa är socialt-liv-dödaren World of Warcraft.

Blizzards mästerverk släpptes i Europa februari 2005 och har sedan dess samlat på sig över 12 miljoner spelare, så det är uppenbarligen ett ganska bra spel. Ohotad konung av MMO-spelen även om vissa har försökt sig på att rubba giganten så har alla misslyckats. Vad det är som gör WoW så bra är väl friheten, storleken på världen och framför allt den sociala biten, i alla fall för mig.

Jag spelade WoW gången 2005 då det var nytt och spännande, första gången jag såg en horde, framför Ironforge´s portar, alla battaljer i Tarren Mill, eller när man gick igenom portalen till Outland för första gången, många starka minnen som jag tvivlar på att ett spel någonsin kommer att ge mig igen.
Jag saknar WoW, jag saknar hur det var när expansionerna fortfarande lyste med sin frånvaro, när max-leveln var 60, när shamaner hade tvåhands vapen, när Ironforge var en levande stad som bubblade av aktivitet. Så är det inte längre, ju mer expansioner som släpps, desto sämre tycker jag spelet blir, den där magin som skapades för 4-5 år sen finns inte kvar.

Warcraft-världen står mig fortfarande varmt om hjärtat, även om jag inte spelar längre så kan jag fortfarande längta tillbaks till Azeroth och dess äventyr, alla mina vänner jag spelat med spelar inte längre (dom flesta iallafall) och jag gillar inte vad som har hänt med communityn, alla aggressiva 14 åringar som skriver och beter sig på ett sätt en gammal man som jag inte förstår.
När WoW var ungt var nästan alla spelare hjälpsamma och trevliga, så är det inte nu. Trots alla leet-kids och  tråkig community så lockar spelet fortfarande mig, fast jag tror att mina eskapader i Azeroth är över. Jag tackar för min tid(för den här gången) och går vidare.

Vår

Spring in the air on the Avenue

Middag

Marinerade kycklingklubbor med ugnsrostad potatis,morötter,rödlök,purjo,brysselkål och chorizo. Med en tomatsallad och fetaost, serverad med en gräddfilssås smaksatt med vitlök och chilli. 

Enkelt, nyttigt och gott.

All Star Weekend

Då var det dags igen, NBA All Star Weekend med allt vad det innebär. Kändismatcher, rookiematcher, skills challenges, 3 point shoot outs, Slam dunk contest och sist men inte minst själva all-star matchen! Detta årets upplaga hålls i Orlando i deras nybyggda och fina arena.
Den här helgen är så sportfylld att jag inte vet var jag ska börja eller framför allt sluta. Men det gör ingenting för vi gillar ju sport!

UFC 144 Japan

Gala igen, denna gången har UFC flugit till Saitama Super Arena i Saitama, Japan för att bjuda på action. Det vankas titelmatch i lättvikt mellan regerande mästaren Frankie Edgar och Benson Henderson. Även Rampage är tillbaka i Japan sen sina forna glansdagar då han huserade i Pride.
Jag gillar kortet dom har satt ihop, det är på förhand bra matcher. Jag ska nu i sedvanlig ordning tippa resultat.

Ta den, Grå!

Frankie Edgar - Benson Henderson
Stenhårde Edgar tar sig an supertalangen Henderson, Edgar har blivit slagen till marken och mer eller mindre uträknad av alla i sina två senaste matcher, båda mot Gray Maynard. I den första matchen mot Maynard blev det lika (och Edgar fick behålla bältet) efter att Edgar mirakulöst kommit tillbaka efter att ha blivit slagen till marken i vad som såg ut att vara en knockout, i den andra upprepades samma sak och Edgar åkte på en propp som hette duga, och likadant som i första reste han sig och kom tillbaka med dunder och brak, och knockade Maynard.
Benson Henderson har varit WEC´s titelhållare i lättvikt, och bara förlorat en gång sen 2007. Henderson kommer från tre raka segrar i UFC där han vunnit alla tre via domslut. Men han har sett imponerande ut vilket som. Detta kan bli en mycket bra match och jag tror att det går alla fem ronder, där Frankie Edgar har vunnit domarnas poängkort på grund av snabbhet och takedown defense.

Rampage Jackson - Ryan Bader
Rampage tillbaka i Japan, framför fansen han hävdat är bäst i hela världen, Japan gillar Rampage och Rampage gillar Japan. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Rampage hittar tillbaka till sina Pride-tendenser och vi får se den aggressiva, body-slamming, ground´n pound fightern jag tyckte så mycket om att titta på för 10 år sedan. Tyvärr har ju Rampage sett lite trött och ointresserad då och då sen dess men vem kan anklaga honom, han har ju fightats proffisionellt i mååååånga år.
Ryan Bader står för motståndet, han började sin karriär i UFC genom The Ultimate Fighter där han vann finalen. Bader är like Rampage en brottare men som på sistonde övergett det till förmån för boxning. Jag tror att Rampage slår ut Bader i första ronden via TKO.

Mark Hunt - Cheick Kongo
Återigen en Pride-veteran i Mark Hunt, har ett rätt missvisande MMA-reckord på 7-7, han är bättre än så och en K1 veteran. Han har mött dom största namnen, Fedor, Overeem, CroCop,Wanderlei, Barnett för att nämna några. Knockout-kraft i nävarna.
Cheick Kongo kan vara den mest skräckinjagande fightern i UFC kroppsmässigt (eller kanske inte nu längre sen Overeem huserar där) och med sin kickboxningsbakgrund är han ganska skräckingjagande där med. Den gode Kongo blandat sin karriär med tveksamma insatser och höjdpunkter och jag hoppas att han vill hålla den här fighten stående och inte går för nån nedtagning. Stående ger jag den här fighten till Hunt, hamnar det på mattan vinner Kongo. Jag tippar Kongo via chicken-style lay´n pray efter att Hunt taggat honom stående.

Yoshihiro Akiyama - Jake Shields
Akiyama är en superstar i Japan, sanslöst stor, han sjunger, han spelar in TV, han håller i talkshows och han fightas. Med tre raka förluster mot Belfort, Bisping och Leben (vilket är bra motstånd!) är detta en måste-vinna match för Akiyama och han har publiken på sin sida. Jake Shields står för motståndet och kommer från två förluster där han senast blev knockad av Jake Ellenberger efter 30 sekunder, eftersom Shields är en BJJ black belt vill han vara på mattan och i ett nertagningsförsök åkte han på ett knä på sin (rätt så stora) hakspets. Jag har aldrig gillat Shields, han verkar vara lite "efter" jag har svårt att förklara det men jag gillar honom bara inte. Här vinner han dock via submission i slutet på första ronden.

Yushin Okami - Tim Boetsch
Eftersom galan hålls i Japan är det många japaner på kortet(eller favoriter i form av Rampage och Hunt) och här är det Yushin Okami som går upp i ringen. Okami gick senast om titeln i mellanvikt mot Andersson Silva där han åkte på smisk i andra ronden. Innan dess gick det bra Okami med vinster mot bland annat Mark Munoz och Nate Marquardt. Tim Boetsch har gått sina flesta matcher i lätt tungvkt men har i sina två senaste gått i mellanvikt där han är nu. Boetsch har sett ganska imponerande ut i mellanvikt där han passar med sin aggressiva still och hårdslående nävar. Jag tror att Boetsch vinner på knockout i andra ronden.

En annan match som inte är med på main-card:et men som jag ser fram mot är Anthony Pettis - JoeLauzon jag vågar inte tippa den, men blinka inte, Pettis har mycket explosiv och rolig stil(se sparken mot Benson Henderson) att se på, men Lauzon har mycket bra BJJ och en solid haka. En mycket bra matchup som jag tycker borde ha funnits med på main-card:et.

Snälla Rampage, kan vi inte få se en repris på detta?

Filmningar

Jag tittar på Orlando - New Jersey, jag måste bara uttrycka mitt hat mot idrottsmän(och kvinnor) som filmar/förstärker skada/kontakt. Brook Lopez i New Jersey Nets har slängt med kroppen, skrikit och sett allmänt ledsen ut varje gång någon annan spelare är nära honom, och dom okunniga kommentatorerna håller på honom, jävla sopor!
Brook Lopez är 213 centimeter lång och väger in på 120 kilo, så det är ingen duvunge vi pratar om här, men likväl är han lika stadig som ett höstlöv.

Andra exempel på filmningar jag stör mig på är i stort sätt hela Barcelona´s uppställning, dom behöver ju inte ens filma, dom har ju domarna med sig ändå.

Ronaldo är duktig på att filma, han är en sån begåvad spelare så vad fan ska han hålla på så där för?
Tjeckerna i hockey? Döende svanar allihopa, spelar gärna halvfult själva men tål ingenting.
Adda Walther i BK Heid, slänger med huvudet som om någon slår henne i ansiktet i stort sätt varje gång hon går för avslut.(Kanske känns lite orättvist att ha stackars Adda på den här listan, men dom gångerna jag sett henne har hon slängt med huvudet som om hon är på hårdrockskonsert)
Rivaldo´s filming i VM 98 i frankrike måste ju också nämnas, att han inte blev avstängd efter det är ju skamligt.

Listan kan göras lång, men det tål att nämnas igen, jag stör mig så mycket på filmningar, oavsett sport.

Ställ dig upp din jävla...

Lin-sanity

The cinderella story! Från ingenstans, slog Shaq´s gamla rekord, veckans spelare, ledde laget till 7 rakar segrar, uttagen till all-star weekends rising star challenge, hela madison square garden´s nya favorit. Jeremy Lin! Hans statistik dom 10 senaste matcherna är all-star material. 36 mpg, 3,6rpg, 8,4apg, 2stpg och hela 22,7 ppg

UFC Undisputed 3 Recension

UFC undisputed 3 är här, och har jag har spelat det, ska försöka mig på en objektiv recension. Mitt första intryck är sådär, det ser ju exakt likadant ut som det gjorde för 2 år sedan, grafiskt är det inte många förbättringar. Dom långa laddtiderna är också fortfarande kvar, känns som jag tillbringar lika mycket tid på laddtiderna som jag gör på själva spelandet.
Och på tal om själva spelandet, det första jag gjorde var att tanka ner DLC fighters jag fick med i min utgåva, the contender pack, vilket består av fyra fighters i form av Mayhem Miller, Nick Diaz, Brian Stann och Phil Davis. Dom släppte också Alistair Overeem som DLC, honom fick man genom att "gilla" THQ´s facebook-sida för UFC undisputed 3, vilket jag givetvis fixade då jag vill sparka Brock Lesnar i levern med Alistair.

Jag började med att gå ett par exhibition-matcher, det mesta känns igen, (speciellt om man väljer pro-controlls istället för amateur, pro innebbär att man använder det gamla rörelse-systemet för att göra sina transitions, med amateur behöver du bara "flippa" spaken upp eller ner) stående fighting känns ungefär likadant, lite bättre kontroller, lite mera moves men i det stora hela ganska likt föregångaren.
När fighten hamnar på mattan dock, då känns skillnaden, nu finns det bättre övergångar, wall-walking, mer attacker och allt känns mycket mera flytande och verkligt.
Submission systemet är det stora nyheten, hör har dom implementerat ett "mini-game" där man har en oktagon-formad bana och två bars, din och motståndarens, är det du som attackerar ska du försöka hålla din bar över motståndarens tills han klappar ut, och försvarar du dig ska du hålla dig ifrån motståndarens bar. Enkelt och bra, jag gillar det.
Jag har också tillbringat en del tid career-mode,  men inte tillräckligt mycket för att ge nån faktisk överskådning då jag fortfarande lär mig, det jag kan säga är att det är lika vanebildande som tidigare versioner. Jag gillar att göra min egen fighter, och ta honom mot toppen, jag har precis tagit mig till UFC där jag gått två matcher med resultatet en vinst och en förlust, jag förlorade via armbar och vann via Knockout.
När man startar en kärriär får man gå en provmatch, då datorn avgör hur bra du är och rekomenderar en svårhetsgrad(du kan dock ändra hur du vill svårt du vill spela), jag fick advanced vilket jag är nöjd med, för det har jag spelat tidigare.
Jag är mycket nöjd med spelet, trots alla likheter med tidigare versioner och dom långa laddtiderna. Jag kommer antagligen spela det här spelet ett bra tag, jag vet inte riktigt om det beror på mitt MMA-intresse eller mitt spel-intresse men hur som helst, ett bra spel är det iallafall.

UFC on Fuel, the recap

En ok gala, och fy fan vilken krigare han är den där Diego Sanchez, han har aldrig varit i en tråkig match! Nu förlorade han som jag förutspådde via enhälligt domslut men han bjuder upp till kamp.
Aaron mot Ronny var tråkig, Struve mot Varulven Herman var bra, det roligaste i den matchen var Kenny Florian som kommenterade matchen hävdade att Herman var den första fightern i UFC som fått dispans att använda tröja.
TJ Dillashaw wrestle-fuckade stackars Watson till en vinst, Miocic knockade De Fries, Menjivar ströp ut Albert och Brookins ground and pound:ade ut Rocha.
All in all en helt ok gala.

Ta av dig tröjan Dave!

UFC on Fuel 1

Onsdags-gala hör inte till vanligheterna, men jag klagar inte för ju mer galor desto bättre är det ju. Nu är det väl inte några jättestora namn förutom kanske main-event matchen mellan Jake Ellenberger och Diego Sanchez. Vad som är roligt nu är att våran finländske broder gör sin UFC debut, Anton Kuivanen i lättvikt! Han går en match på preliminary kortet mot Amerikanen Justin Salas som jag inte vet någonting om.

Jake Ellenberger - Diego Sanchez
Två kraftfulla brottare som har kraft i slagen. Sanchez har haft en lång karriär sen hans medverkan i The Ultimate Fighter och har varit nere på lättvikt för titelmatch mot BJ Penn där han fick storstryk och hoppade tillbaka till weltervikt, där han senast vann mot Martin Kampman i vad som var en av dom konstigaste domsluten jag sett, Kampman dominerade Sanchez.
Ellenberger kommer från sin vinst över Jake Shields, som avgjordes under minuten efter Ellenberger satt ett knä på Shields hakspets. Jag tror Ellenberger vinner detta via domslut efter att ha misshandlat Sanchez i 3 ronder.

Stefan Struve - Dave Herman
Två långa herrar! Struve är UFC´s längsta fighter med 211cm, och med detta kommer långa ben som han gärna använder för submissions. Struve kommer från sin vinst mot Pat Barry där han vann på en triangle choke.
Herman kommer likaså från en vinst, mot norrmannen Jan Olav Einemo, jag tyckte inte direkt Herman såg imponerande ut i den matchen så jag hoppas han gör bättre ifrån sig nu. Vinner gör Struve via triangle choke efter en klantig nertagning av Herman i andra ronden. (Dave Herman såg förövrigt ut som en varulv på invägningen!)

Aaron Simpson - Ronny Markes
Simpson har mött en del kända namn i UFC, dom enda två förlusterna han har i UFC har kommit emot Mark Munoz och Chris Leben. Nu möter han brasilianaren Markes som har gått en match tidigare i UFC där han vann på domslut, han har tidigare gått som lätt tungviktare och var där en stor snubbe,och frågan är om han klarar viktminskningen. Nu får Markes gå upp i svårhetsgrad vad gäller motstånd, och han kommer bli stoppad av Simpson´s aggresiva brottning här. Simpson vinner via domslut.

Diego Sanchez efter Kampman matchen. Observera alla gigantiska sprickor han har.

Valentines eve

Helstekt fläskfilé, potatis-rösti, sojawokade grönsaker och en cayenne-sås.

Underhållande Basket

Jag har lite uppgifter idag, så jag tittar på Clippers - Mavericks. Och jag måste fan säga, Clippers är sjukt underhållande att titta på. Vilken basket dom lirar!
Med det sagt så ska jag också ge Dallas tummen upp, trots att dom har NBA´s äldsta lag med massor av veteraner så spelar dom med ett tempo som många yngre lag inte ens gör, full court offense istället för det trögare half court offense.
Jag kan inte låta bli att fundera på vad som skulle hända om Dallas skulle lyckas signa både Dwight Howard och Deron Williams då dom två är free agents nästa säsong.
Men tills dess låter jag mig "ohhas" och "ahhhaas" av Lob City Clippers´s front court Griffin och Jordan, med Cp3 som står för passningarna.

Air Griffin

Kvällsmat

Vad ska man laga på en måndag? Det finns inte så mycket i kylen eller frysen. Hittade en påse pyttipanna, men fan så tråkigt. Så då får man piffa till den. 

Tärnad chorizo, smådelad broccoli, lite matlagningsgrädde, worchester-sås är bra saker för lite extra god pyttipanna. Serveras med stekt ägg och långskuren saltgurka. 

Sydsken

Red Aurora Australis from Alex Cherney on Vimeo.

Ett nytt spel

Jag vill ha ett nytt spel, att varva Battlefield 3 med. Jag kommer ju köpa UFC Undisputed 3, men har även spanat in Kingdoms of Amalure:Reckoning. Jag har spelat demot till båda liren, och jag gillar dom båda. Men vilket ska jag skaffa först?

 vs

Faceliftad Nissan

Jag gillar den, den nya färgen "Magma Red" passar bra.

UFC 143 The breakdown

En helt ok gala, Roy Nelson´s haka kan aldrig någonsin ifrågasättas även fast han förlorade mot Werdum, mitt hat för Josh Koscheck ökade markant och han  vann oförtjänt. Jorgensson tog ner Pegado på jorden igen, dock förlorade han på poäng. Herman dominerade Starks precis som jag förutspådde.
Nick Diaz grät krokodil-tårar efter sin match, alla var så dumma mot honom och han kände sig ledsen och orättvist behandlad.
Så orättvist behandlad att han efter matchen sa att han tänker sluta med MMA. Nu var det en ganska tråkig main-event, Condit vägrade att stå och byta slag med Diaz och kontring-fightades hela matchen, det frustrerade Diaz som bara gick ganska så plattfotat framåt och försökte få Condit att fightas hans match. Condit svarade med hopp-knän, snurr-armbågar, headkicks och kombinationer. Condit vann på poäng efter 5 ronder.

Jag gillar Roy Nelson, här ser vi honom parera ett knä med ansiktet, respekt!

Spork

15 minus och klar himmel, tidigare idag.

Paj

Lördags-maten, kryddig köttfärspaj.

Det här med domare.. Igen

Tittar på Knicks - Celtics. Bra match, jämn och välspelad. 77 lika med 4 minuter kvar, Celtics missar ett skott, och Fields tar en defensiv retur, Rondo kommer bakifrån och slår bollen ur händerna på Fields. En sådan situation brukar i 80% av fallen kallas för foul, dom resterande 20% brukar laget som tog returen få bollen vid sidlinjen.
Här hade domaren bra uppsikt på vad som händer då han befinner sig cirka 2 meter ifrån platsen. Domaren blåser Celtics boll. Som sedan sänker en tre-poängare, New Yorks coach får en teknisk foul och Boston ett straffkast, ett 4 poängsspel. På reprisen ser man klart och tydligt hur Rondo slår bort bollen.
Här har alltså domaren gett ett lag en klar fördel, varför? Och ska det verkligen vara så? Jag gillar inte domare. Inte för att jag på något sätt håller på New York, men att vissa spelare och lag får med sig fördelar irriterar mig något enormt.
Celtics vann matchen med 91-89.

Fredagsmaten

Ikväll blev det färsk tortellini, med en krämig sås på färska champinjoner, bacon och lök. Serverades med stekt red hot chorizo, cocktail-tomater och stuvad spenat.

f00d

UFC 143

Galorna duggar tätt och nu är det dags igen. Lördag är dagen och Las Vegas är platsen, tyvärr är jag inte i Las Vegas, jag är i svinkalla Sverige.
Hur som helst, det var länge sen jag var så här taggad för en gala, hela match-kortet är bra och jag längtar tills jag får se spektaklet.
Main-event på lördag är Carlos Condit - Nick Diaz och det har ju ju varit rätt många konstiga turer fram och tillbaka i detta ämne, men nu är det i alla fall dags för två av dom mest underhållande welterviktarna att göra upp.
Nu är det alltså Interim-bältet som står på spel, det och vem som får möta GSP om den riktiga titeln, GSP har precis opererat korsbandet(för ACL betyder väl korsband?) så det lär dock dröja ett tag innan han kan gå upp i oktagonen igen.

Carlos Condit - Nick Diaz
Detta har årets match skrivet över sig, och jag har höga förhoppningar på denna match. Diaz med sin dödliga ghetto-boxning möter för första gången på länge någon som är längre än honom själv, så vi får se om han kan utnyttja sin räckvid här. Diaz har även sjukt imponerande cardio och kan mycket väl hålla på i 5 ronder utan att tröttna nämnvärt. Condit har en liknade stil, men lite mer fokus på knän och sparkar istället för bara boxning. Jag håller stenhårt på Condit och tror att han kommer vinna via TKO i tredje ronden.

Fabricio Werdum - Roy Nelson
Två grapplers med knockout-power, fördel Werdum på mattan, fördel Nelson stående. Nelson såg imponernade ut senast när han slog ut Cro-cop, han hade dessutom tappat en hel del vikt och såg inte längre ut som värsta fläskberget, även om han fortfarande är rätt korpulent. Werdum kommer från sin förlust mot Überreem där han enligt mig mer eller mindre skämde ut sig, till skillnad från matchen innan det då han ströp ut självaste Fedor Emilianenko. Detta är svårtippat, men jag tror faktiskt Roy Nelson tar det, via knockout i första ronden.

Josh Koscheck - Mike Pierce
Jag gillar inte Koscheck, dels efter hans medverkande i The Ultimate Fighter, som deltagare och som coach där han uppträdde som en dryg översittare, tog till våld om civilpersoner och var allmänt jobbig(visst, det är TV-show, men han ÄR en översittare). Jag gillar inte heller hans stil, han har simulerat skador som värsta Rivaldo, fast han inte ens blev träffad och det är i min bok oförlåtligt inom denna idrott. Mike Pierce är liksom Koscheck en brottare, så det kommer avgöras stående tror jag. Jag håller av hela mitt hjärta på Pierce, jag hoppas att han knockar Koscheck medvetslös. Jag tror dock att Koscheck vinner via TKO i andra ronden.

Scott Jorgenssen - Renan Pegado
Wrestling mot BJJ. Båda dessa fighters har ett bra och imponerande record. Jorgenssen är obarmhärtig i sina nedtagningar och GnP, här får han dock passa sig för Pegados guard, killen är svart-bältare och kan vända på steken. Detta är också väldigt svårtippat, jag tror Jorgenssen vinner via domslut.

Ed Herman - Clifford Starks
Ed Herman är bättre på allt, detta är en promenad-seger för den rödlätte Herman. Starks har gjort en match i UFC tidigare och får nu betydligt tuffare motstånd än vad han stött på tidigare. Herman via TKO i första ronden.

Kan detta återupprepas?