Sedan dess har mitt intresse hållt i sig och jag har idag dom flesta konsoller plus en dator att spela på, spelandet har alltid funnits där och mitt intresse svalnar inte, jag gillar att slappna av med lite spelande ibland.
Mestadels spelar jag sportspel(FIFA,NBA och UFC men även en del andra som NHL och Madden) på min PS3:a men även är även en flitig spelare av Battlefield serien, vilken jag spelat sedan 2002 då dom släppte Battlefield 1942. Spelet som jag anser är världens bästa är socialt-liv-dödaren World of Warcraft.
Blizzards mästerverk släpptes i Europa februari 2005 och har sedan dess samlat på sig över 12 miljoner spelare, så det är uppenbarligen ett ganska bra spel. Ohotad konung av MMO-spelen även om vissa har försökt sig på att rubba giganten så har alla misslyckats. Vad det är som gör WoW så bra är väl friheten, storleken på världen och framför allt den sociala biten, i alla fall för mig.
Jag spelade WoW gången 2005 då det var nytt och spännande, första gången jag såg en horde, framför Ironforge´s portar, alla battaljer i Tarren Mill, eller när man gick igenom portalen till Outland för första gången, många starka minnen som jag tvivlar på att ett spel någonsin kommer att ge mig igen.
Jag saknar WoW, jag saknar hur det var när expansionerna fortfarande lyste med sin frånvaro, när max-leveln var 60, när shamaner hade tvåhands vapen, när Ironforge var en levande stad som bubblade av aktivitet. Så är det inte längre, ju mer expansioner som släpps, desto sämre tycker jag spelet blir, den där magin som skapades för 4-5 år sen finns inte kvar.
Warcraft-världen står mig fortfarande varmt om hjärtat, även om jag inte spelar längre så kan jag fortfarande längta tillbaks till Azeroth och dess äventyr, alla mina vänner jag spelat med spelar inte längre (dom flesta iallafall) och jag gillar inte vad som har hänt med communityn, alla aggressiva 14 åringar som skriver och beter sig på ett sätt en gammal man som jag inte förstår.
När WoW var ungt var nästan alla spelare hjälpsamma och trevliga, så är det inte nu. Trots alla leet-kids och tråkig community så lockar spelet fortfarande mig, fast jag tror att mina eskapader i Azeroth är över. Jag tackar för min tid(för den här gången) och går vidare.
Jag saknar WoW, jag saknar hur det var när expansionerna fortfarande lyste med sin frånvaro, när max-leveln var 60, när shamaner hade tvåhands vapen, när Ironforge var en levande stad som bubblade av aktivitet. Så är det inte längre, ju mer expansioner som släpps, desto sämre tycker jag spelet blir, den där magin som skapades för 4-5 år sen finns inte kvar.
Warcraft-världen står mig fortfarande varmt om hjärtat, även om jag inte spelar längre så kan jag fortfarande längta tillbaks till Azeroth och dess äventyr, alla mina vänner jag spelat med spelar inte längre (dom flesta iallafall) och jag gillar inte vad som har hänt med communityn, alla aggressiva 14 åringar som skriver och beter sig på ett sätt en gammal man som jag inte förstår.
När WoW var ungt var nästan alla spelare hjälpsamma och trevliga, så är det inte nu. Trots alla leet-kids och tråkig community så lockar spelet fortfarande mig, fast jag tror att mina eskapader i Azeroth är över. Jag tackar för min tid(för den här gången) och går vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar